Klasslärare Jussi Häikiö har upplevt skolvärlden i mer än 20 år och inser att undervisningsarbetet har blivit mer krävande med åren. Jussi efterlyser mer uppskattning för lärarnas arbete som syns i vardagen, till exempel mindre gruppstorlekar och en lönenivå som motsvarar arbetets krav.
Lärarna är högt utbildade professionella som är stolta över sin kompetens och som ser betydelsen av sitt arbete för individer och för Finlands framtid i sin helhet. Många lärare är dock utmattade och funderar till och med på karriärbyte eftersom branschen inte har en uppskattning som sträcker sig till arbetets vardag. Sammanfattningsvis var det innehållet i ett brev till Finland som undertecknats av tusentals yrkesverksamma inom undervisningssektorn.
Jussi Häikiö, som arbetar som klasslärare vid lågstadieskolan i Botby, Helsingfors, har undertecknat det gemensamma budskapet. Han har haft en karriär på över 20 år.
”I klasslärararbete känns det extra viktigt att se elevernas utveckling på nära håll och att skapa en grund för lärande för en senare utbildningsväg”, säger Jussi.
Men han har också blivit bekant med den ökade arbetsbelastningen och att arbetet har blivit
mer krävande. På samma sätt märks ojämlikheten i samhället, vilket syns konkret i lärarnas arbete genom skillnaderna mellan eleverna och deras bakgrund.
”Skolan speglar samhället på gott och ont. Vi lärare ser i vår vardag hur samhället har blivit polariserat under de senaste åren och decennierna. En del av eleverna kan klara sig själva och väljer till och med en skola efter eget val. Samtidigt befinner sig många på gränsen till utslagning. Det finns många olika typer av elever, och var och en av dem förtjänar stöd av en lärare. Men gruppstorlekarna har ökat och specialklasserna har avskaffats, och resurserna har inte hållit jämna steg med förändringarna i samhället. Det verkar som om lärarna har lämnats ensamma och att de bara förväntas att samvetsgrant slutföra uppgifter som har blivit alltmer utmanande”, säger Jussi.
Ökad brådska försämrar lärarnas och elevernas framgång
Jussi berättar att skolorna har tvingats att uppfylla kraven på effektivitet och att det ständigt känns jäktigt: den ständigt ökande arbetsbördan bör hanteras med färre anställda och de själva borde utbildas emellanåt för att möta de ökande kraven på yrkeskunskaper. Skolvärlden skulle behöva lite lugn för att ge eleven tid att verkligen lära sig och utvecklas.
”Mycket har lagts till i undervisningsinnehållet och arbetsbeskrivningen har förändrats. Det känns som om det är så bråttom att lära sig nu för tiden. Dessutom saknas det yrkesövergripande stöd. Skolpsykologer, hälsovårdare och kuratorer byts ofta ut eller finns inte alls.”
Enligt Jussi skulle lösningen på detta vara pengar. Undervisningen borde uppfattas på ett nytt sätt som en även ekonomiskt hållbar investering i barns och ungdomars framtid. Till exempel, ju tidigare man kan ta itu med inlärningssvårigheter, problem med arbetsro eller mobbning, desto bättre kan man förhindra till exempel utslagning.
”Ökad finansiering skulle till exempel bidra till att minska storleken på grupperna. Detta skulle ha en enorm inverkan på lärandet, och samtidigt skulle det stödja lärare och annan personal till att orka och stanna kvar i yrket”, sammanfattar Jussi.
Bilden av korta dagar bör glömmas
En klassisk stereotyp av klassläraryrket är korta dagar och långa sommarsemestrar. En stor del av lärarnas arbete ses dock inte av dem som står utanför sektorn. I verkligheten sträcks dagarna ofta ut till kvällen, fyllda av planering av lektioner, möten, kontakt med föräldrar och oväntade situationer som inte kunde förutses i början av dagen.
"Undervisning kräver professionella färdigheter, och du kan inte bara ställa dig i ett klassrum. Lektionerna ska planeras och material ska förberedas i förväg. Arbetet innehåller också en hel del terapeutiska element när man hjälper elever med sina problem. Det en mänsklig process att erbjuda varje elev hjälp. En ny klass på hösten är som att starta ett nytt företag, att förbereda sig på det kräver tillräcklig återhämtningstid.”
Uppskattningen av lärarnas arbete bör återspeglas även på bankkontot och i arbetsförhållandena
Utomlands avundas man Finlands framgång i PISA-studierna som jämför inlärningsresultat. Finländarna säger också i undersökningar att de verkligen uppskattar lärarnas arbete.
Värdet av arbetet verkar inte sträcka sig till vardagen. Enligt en undersökning som OAJ genomförde hösten 2021 överväger upp till sex av tio lärare ett karriärbyte, och de främsta orsakerna är överdriven arbetsbelastning och otillräcklig lönenivå. Till exempel är lönen för en klasslärare som är utbildad som magister i början av sin karriär lite över 2 700 euro.
I kontraktsförhandlingarna strävar OAJ efter löneökningar som försäkrar köpkraften och ett löneprogram som på lång sikt försäkrar lärarnas löneutveckling. Även Jussi anser att uppskattningen av sektorn bättre bör återspeglas i beslutsfattarnas och arbetsgivarnas åtgärder – dvs. i löner och arbetsresurser.
”Jag funderar ofta på om vi verkligen är uppskattade, för lönen visar inte på någon uppskattning. Det är därför man ofta blir arg av allt prat om världens bästa skola. I huvudstadsregionen klarar man sig nätt och jämt på en klasslärarlön”, säger Jussi.
Vi behöver kompetenta lärare nu och i framtiden
Jussi ser utbildning och undervisning som en viktig samhällsförändringsfaktor både nationellt och globalt. Till exempel har flickors utbildning spelat en viktig roll för att stärka demokratin och för att utveckla flickors och kvinnors rättigheter. Man utför dagligen arbete i skolorna som direkt påverkar inlärningen och framtiden för tiotusentals barn.
”Lärarens arbete är att upprätthålla systemet och samhället. Vi bär barn och ungdomar framåt, och det vi gör idag kan avgöra riktningen för ett barn eller en ung person för resten av hens liv. Därför är det viktigt att se till att det även finns kompetenta lärare i Finland i framtiden. Ju bättre förutsättningar vi får för att lyckas i vårt arbete, desto bättre blir framtiden för hela Finland.”