Ett löneprogram kan korrigera den orättvisa löneutvecklingen som har uppstått under årens lopp. Arbetsgivarsidans påståenden om att till exempel lönekraven är oskäliga tål inte en närmare granskning – det är mera oskäligt att inte korrigera den eftersläpande löneutvecklingen. Men också statsmakten måste satsa för att ett löneprogram ska kunna genomföras.
Ett centralt krav för OAJ i avtalsförhandlingarna är att få ett löneprogram. Varför är löneprogrammet så viktigt och varför behövs det just nu?
1. Ett löneprogram behövs för att korrigera löneorättvisorna
OAJ kräver inte ett löneprogram för att få högre löner för kommunalt anställda än för anställda i privatsektorn. För närvarande är lönerna för kommunalt anställda ändå inte på samma nivå som i privatsektorn och de släpar hela tiden mera efter. Vi kräver ett löneprogram för att arbetsgivaren ska korrigera den löneftersläpning som har uppstått under årens lopp.
Grundlönerna är alltför låga inom utbildningssektorn och de måste höjas. Dessutom finns det orättvisor i själva lönesystemet, så som olika undervisningsskyldigheter mellan lärare, visstidsanställdas lön för sommaren och skillnader i yrkeslärarnas lediga perioder. Det är inte möjligt att åtgärda de här sakerna utan en tydlig plan som har överenskommits med arbetsgivaren och dessutom behövs separat tidsbunden statlig finansiering.
Löneskillnaderna till förmån för privatanställda har uppstått under årtionden. När man tittar på inkomstförändringen i den privata och kommunala sektorn till exempel från år 1995 ser vi att en anställd i privatsektorn har fått mera per arbetad timme än den i motsvarande ställning i kommunsektorn – och klyftan har bara ökat från år till år.
2. Ett löneprogram har genomförts tidigare och kan genomföras nu
Idén om ett löneprogram är inte ny – ett löneprogram har genomförts tidigare och kan genomföras nu. Åren 2004 och 2007 genomfördes kommunala löneprogram som gav extra löneförhöjningar på 4 procent för att utjämna ökningen av inkomstskillnaderna. Förhöjningarna avskaffade inte helt den löneklyfta som har uppstått under drygt tio års tid, men åtminstone minskade klyftan.
3. Ett löneprogram kör inte ekonomin i botten – men avsaknaden av ett löneprogram kan ha skadliga effekter också för ekonomin
Ingendera av de tidigare löneprogrammen körde den offentliga ekonomin i boten eller höjde beskattningen. Tvärtom; de tryggade att vi också under den globala recessionen hade kunniga och högt utbildade lärare som arbetade för att vi kunde resa oss ur lågkonjunkturen som ett kunnigt bildat land.
Nu överväger sex av tio lärare att byta bransch. Förutom att arbetsbördan har blivit för stor är lönenivån en av de främsta anledningarna till att man överväger ett branschbyte. Lärarnas arbete genererar kompetens och utbildning och Finland kommer i allt högre grad att behöva högkvalificerad arbetskraft under de kommande åren. Utan skickliga lärare har vi inga läkare, elektriker, sjukskötare, ingenjörer eller forskare. Utan kunniga lärare kan vi kassera drömmarna om en framtida ekonomisk tillväxt.
4. Arbetsgivarna och statsmakten har nycklarna till lösningen
Under hela 2000-talet har löneförhöjningarna som nåtts i avtalsförhandlingarna varit ganska exakt likadana i den kommunala sektorn som i den privata sektorn. Vad beror då skillnaderna på i inkomstutvecklingen?
Svaret är kommunernas ovilja att använda så kallade löneglidningar; det vill säga att till exempel betala mera än tabellönerna i branscher där det råder brist på arbetstagare. Kommunerna förväntar sig alltså att den alarmerande lärarbristen inom till exempel småbarnspedagogiken löser sig av sig självt i stället för att locka behöriga arbetstagare med en något högre lön. Så här gör man i andra branscher.
I den privata sektorn är löneglidningar vardagsmat, så egentligen är det kommunerna själva som långt förorsakar skillnaderna i inkomstutvecklingen. Det är inte möjligt att vänta på att kommunerna frivilligt korrigerar saken utan det behövs ett riksomfattande löneprogram.
Blickarna riktas inte bara till den kommunala arbetsgivaren, utan också till regeringen. I samband med ramförhandlingarna i april borde regeringen anvisa pengar till ett löneprogram eftersom oron gäller hela Finland. Trots kommunernas starka bokslut har kommunerna som arbetsgivare ingen extra marginal för lönepåslag, utan det behövs statlig tilläggsfinansiering för att genomföra ett löneprogram.
5. Lärarnas insatser i exceptionella tider förtjänar att beaktas
Kommunalt anställda har flexat och kämpat för att trygga samhällsfunktionerna i exceptionella tider.
Lärarna har under lågkonjunktur och pandemi gjort ett värdefullt arbete för individer och för hela samhället, samtidigt som lönerna har fortsatt att sacka efter.
Det är nu tid att betala tillbaka skulden med ett löneprogram.
Kommunalt anställda arbetar för välbefinnande, jämlikhet, kunnande och bildning. Vi kräver inte att månen ska tas ner utan bara rättvisa istället för den långvariga ojämlika inkomstutvecklingen.
Text: Heikki Pölönen och Heta Lievonen
På svenska: Minna Rosenström
Bild: Leena Koskela