Joanna Lukkarila undervisar lågstadieelever i Helsingfors snabbt föränderliga innerstad. För henne är lärararbetets grundläggande betydelse värd att försvara: att försvara ett jämlikt samhälle och erbjuda en uppväxtmiljö som är rättvis och trygg för barnen.
Klasslärare Joanna Lukkarila undervisar ettor i ett lågstadium med över 500 elever i Berghäll. Utöver sin egen klass undervisar hon i valfri textilslöjd och kurser i informationsteknik.
– Jag gillar mitt arbete för att jag varje dag får se lärandets glädje. Jag ser förstås också dåliga dagar, men också de hör till lärarens arbete, säger Joanna.
Individuellt stöd är viktigt, men ibland omöjligt
Innan hon inledde lärarutbildningen vid Helsingfors universitet vikarierade Joanna i olika skolor. Under vikariaten blev hon bekant med skolvardagen, som ibland verkade ligga långt ifrån de tankegångar som diskuterades i lärarutbildningen.
Varje elev är unik, och det är viktigt att kunna bemöta eleven som individ i lärararbetet. Det är lärarens uppgift att svara på varje elevs individuella utmaningar och ge det individuella stöd som läroplanen förutsätter. Vardagsrealiteterna står ofta i vägen för detta ideal.
– Men verkligheten är nu den att man kan ha ett trettiotal elever i klassen. Då är det ganska svårt även för ett proffs att kunna bemöta och stödja varje elev som en individ, konstaterar Joanna.
Det svåraste i arbetet är kanske balansen mellan de krav som ställs i arbetet och bristen på resurser.
– Gruppstorlekarna borde minskas så att varje elev kunde få tillräckligt med stöd.
Nu är man tvungen att ta varje dag och varje utmaning som den kommer, men situationen är psykiskt tung, eftersom det är människor vi arbetar med och man som lärare skulle vilja hjälpa alla. Alla ettor kan inte ens läsa, och om det finns 30 sådana i klassen är det helt enkelt omöjligt att ge dem individuellt stöd, säger Joanna.
Man måste jobba för jämlikheten
Joanna anser att ett jämlikt samhälle är en viktig värdering, och den vill hon som lärare befrämja. Det finns mycket att göra. Eleverna kommer från olika familjer, och familjernas möjligheter och förmåga att stödja skolgången varierar, till exempel på grund av bristande språkkunskaper. Alla problem kan skolan ensam inte lösa.
– Jag har själv endast jobbat i skolor i Helsingfors, men inom fullmäktigearbetet i OAJ har det blivit tydligt att den ökande ojämlikheten är ett stort problem i hela Finland. Den tar sig också olika uttryck i olika delar av landet. I de stora städerna är det mångfalden i klasserna som skapar utmaningar, medan det i de små kommunernas skolor allt oftare är det faktum att det finns färre elever än tidigare som medför problem för ordnandet av undervisning.
Vi måste värna om vårt samhälles viktigaste resurs
Utöver att främja jämlikheten anser Joanna att det viktiga i lärarskapet är rättvisa, öppenhet och värnandet om bildningen samt att det är tryggt för alla att vara i skolan. Hon är stolt över läraryrket och den kompetens som den höga utbildningen för med sig och önskar att fler finländare skulle inse hur viktigt lärararbetet är.
– Utan utbildning har vi ingen bildning och utan bildning har vi inte ett fungerande samhälle. Utbildning behövs för att vi ska kunna vara goda medmänniskor.
Den goda andan inom lärarsamfundet är en viktig resurs i arbetet för Joanna. Man trivs med kollegerna och samarbetet är smidigt. Den gemensamma, värdefulla uppgiften bär också över svåra dagar.
– Jag är stolt över den inverkan som vi genom vårt arbete har på hela samhället. Det att vi fostrar bildade, läs- och räknekunniga unga med strålande språkkunskaper. Även om man ibland blir frustrerad över att man tycks ta den goda undervisningskvaliteten nästan som given i Finland, så kan man kanske också ta det som ett tecken på att vi lärare trots svåra omständigheter lyckats bra i vårt jobb.